Mitt rena skägg

Vi var på world social forum i Nairobi i Kenya. Bland det största jag gjort. Där kom dessa frågor upp och berörde mig mycket. Vi avslutade med en tre mil lång marsch där det följande bland annat inträffade.

Han kommer fram och går bredvid mig. Först hör jag inte vad han säger, men sen talar han tydligare. Your beard, its clean. It is nice, and clean. Vad säger han, tänker jag för mig själv, och vad svarar jag på det? Jag börjar formulera ett tack, men så inser jag att det inte är en komplimang.

Jag har både tid och möjlighet att hålla mig ren, inte bara när jag verkligen behöver, utan i princip när jag vill. Jag har papper till hands varje gång jag äter. Jag förväntar mig att få papper om jag köper färdig mat och att jag har papper hemma är inget jag ens reflekterar över om jag skall ha eller inte. Jag har aldrig ens ställts inför situationen att behöva välja mellan hushållspapper eller något annat jag behöver.

Han bor i kibera, kanske världens största ”slumområde” som ligger i nairobi. Han har en limflaska i handen och han går klädd i slitna byxor och dunjacka. Själv svettas jag i shorts och t-shirt. Här delar 80 personer på en toalett. Här delar 400 000 personer på en kvadratkilometer. Här delar över hälften av innevånarna erfarenheten av hivsmitta. Här saknar fyra av fem jobb.

Här lever över två miljoner människor. Formuleringen är värd att fundera kring, de lever här. Bor, äter, sover, umgås, grälar, skrattar, sjunger, skiter, och allt annat folk sysslar med. För det är så vi gör. Vi anpassar och för att överleva och vi överlever för det mesta.

Afrikas klimat är inte orsak till Afrikas problem. Jag hörde detta på ett seminarium, det är ganska bra att ha i bakhuvudet. Väldigt få människor stannar kvar på platser där det inte går att leva. Antingen hittar man ett sätt på vilket det går att leva eller så flyttar man på sig. Och att bo i Afrika är inget nytt. På de platser där odling inte funkar hittar man mycket få bönder, men man hittar pastoralister, alltså boskapsskötare som vandrar med djuren dit där de kan hitta bete och vatten. På de platser där man oftast kan odla men där skördarna då och då uteblir på grund av t.ex. torka hittar man sätt att klara sig det året. Kanske kan man fiska eller byta till sig mat från andra trakter. Kort sagt, folk generellt är inte dumma, i alla fall inte så dumma att de bosätter sig där det inte går att leva.

Och det är samma orsak till att bönderna i uländerna inte odlar tillräckligt, att de inte är dumma. För om världsmarknadspriserna gör att det kostar mer att producera varan än vad man får för den finns ingen mening med att vara särskilt effektiv. Så man skickar sina ungdomar till staden, där man tänker sig att det finns arbete. Problemet är bara att om du är fattig på landet kanske du ändå kan hitta ett par meter att odla, kanske kan du ta över något halvblint kreatur som mjölkar för dåligt för bonden men kanske tillräckligt för dig. I stan måste du ha pengar. Kriminalitet är alltid ett alternativ om du inte lyckas erbjuda något som någon vill betala för.

Och låt oss bara avslutningsvis påminna om en självklarhet. Situationen i afrika beror på politiska beslut, tagna i europa och usa. Är det inte lite lustigt att det heter bistånd och inte skadestånd? Och är vi verkligen säkra på att man kommer att nöja sig med att få dela på en procent av vår bnp. Tänk om de som varit kolonier till europas länder inte skulle vara nöjda med att få tillbaka en lite del av den kaka som vi fortfarande plockar ut, för var så säker på att vi fortfarande gå med vinst på afrika. Vad skulle vi svara då? Att vi inte har råd?