Var bara dig själv!

Detta är ett försök att förklara ett mycket komplicerat begrepp, på ett väldigt lätt. sätt. hoppas det lyckas.

var bara dig själv!
Folk säger det ibland, att man ska vara ”som man är”, att man ska vara ”sig själv”, att man inte ska ”göra sig till”. Men det är inte helt lätt. För ingen är bara sig själv, hela tiden. Man är olika, olika sig själv, olika roller som man har och som man försöker ”spela”. Ibland är man anställd, ibland elev, ibland pappa, ibland bilförare, ibland dotter eller son, ibland är man pojkvän och ibland är man kompis. Ingen kan säga att de är precis samma ”sig själv” i de olika situationerna. Man säger inte samma saker till sina jobbarkompisar som man säger till sin mormor, man försöker kanske vara lite annorlunda när man träffar någon man är kär i, än när man träffar sin bror.

Och det är så det funkar, vi anpassar oss efter situationen och vi försöker göra det bästa vi kan för att vara den vi är, i just den situationen. Vi försöker helt enkelt gissa vad det är andra förväntar sig av oss, när vi sitter på en buss, när vi står i en kö på Ica, när vi sitter vid ett fikabord eller när vi söker jobb. Långsamt blir vi bättre och bättre på att gissa. Vara sig själv är inget man kan ”vara” det är något man ”blir”, vi övar oss, blir bättre, mera säkra, förstår oss själva bättre genom att se hur andra ser på oss.

Men det är inte alltid som vi får bestämma själva vilket ”man själv” vi ska vara. Alla som sett en femtioårig man som vill vara 20 och vill vara kompis med ungdomar vet att man inte alltid är så bra på att lotsas som man tror själv. Och den som är mamma kan inte välja att inte vara det, man kan välja att vara något annat mer, tillexempel kompis om man fikar med någon, men man kan inte sudda ut det helt. Och det finns många som inte får vara sig själva, för att det andra ser, tillexempel att man sitter i rullstol, eller att man har slöja, ser utländsk ut eller bara att man är tjej eller kille, blir det enda som man får visa. Det är svårt för många att vilja visa en sida, som kompis, som bussåkare eller som kassörska på ica, men när andra inte ser det, utan ser något annat istället.

Man pratar ganska ofta om diskriminering, om att behandla vissa människor olika just för att de tillhör en viss grupp. Det kan vara att man är tjej, eller kille, eller att man inte vill vara varken tjej eller kille utan någonting mitt emellan, det kan vara att föräldrarna kommer från ett annat land, att man har ett handikapp eller ett funktionshinder eller att man sticker ut på något annat sätt. Och det är just det där med att få vara sig själv som är problemet med det. Man vill få vara lika många olika sig själv, lika osynlig, lika viktig, ha lika många sidor som alla andra. Men man får bara vara en sida. Man är bara invandrare, bara rullstollsburen, bara homosexuell eller bara tjej.

Och ganska ofta så är man med i flera sådana grupper, man är inte bara invandrare, utan tjej också, eller man kanske är man, men man är muslim och har ett talfel, eller så är man helsvensk tjej som är duktig i skolan och som kommer från ett bra hem där man får mycket kärlek och uppmärksamhet, men där det enda andra ser är att man är tillsammans med en annan tjej. Och då är det riktigt svårt. För många finns i någon diskriminerad grupp, men där man kan hantera det på ett bra sätt. Men om man är begränsad genom att man tillhör många grupper kan det lätt bli omöjligt att gissa rätt, för förväntningarna som finns är så många, så förutbestämda och så omöjliga att leva upp till att man istället försöker låta bli att synas.

Intersektionalitet, som det kallas när man tittar på människors tillhörighet till flera grupper samtidigt, är jättespännade just för att det förklarar så mycket av varför vi har så svårt att förstå varandra ibland. Men det behöver inte vara så svårt att göra något åt det. Man kan försöka att tänka, när man träffar andra, att de ska få visa vilken sida de vill. Att de kan få börja. Kanske vill hon som sitter i rullstolen vara ”kär och fnittrig” idag och inte handikappad, då kan hon få vara det.