Vad gör listorna med civilsamhället.

Det cirkulerar listor. Först tror jag att det var årets opinionsbildare. Eller årets entreprenörer, årets sociala innovatörer kanske, och årets mest inflytelserika personer under trettio. Årets bästa marknadsförare i Almedalen. Årets viktigaste nakenchock. Eller nej, det har jag nog inte sett. Men de andra. Och det är kul. Jag läser listorna och jag gläds med dem jag känner som finns med på listorna. Och jag funderar på om det gör att jag ”har koll” eftersom jag känner folk som är med på listorna. Eller borde jag kämpa till mig en egen plats på listorna? Jag hade verkligen velat vara med på dem. Så är det. Och jag förstår att personer, föreningar och företag vill vara det. Jag har föreställt mig vad de skulle skriva. Det har nog ordförandena för flera av våra stora och små föreningar också gjort.

Men vem är det som skriver listorna? Och vad får de för konsekvenser? Är det bara positivt att försöka imponera på dem som skriver listorna så att man kommer med. Eller gör man det? Jag hör protester i bakhuvudet. Kanske är det som med musik och filmutmärkelser. ”Jag gör bara musik för min skull och för mina fans”. Som Lars Winnerbäck som besvärat tar emot och tackar för utmärkelserna: ”jaha, vad ska man säga”. Och såklart är det så för vissa. Utan en tanke på uppskattning, beröm, eller erkännande. Men det är också lättare att säga att man aldrig brytt sig om beröm medan man får det.

Jag funderar på tre saker. Den första är om det inte är att lura sig lite. För listan över de hundra män mellan 50 och 70 med mest inflytande i samhället är väl fortfarande mer slagkraftig än de övrigt nämnda. Blir det inte en falsk bild av samhällspåverkan om vi gör listorna utan att visa den faktiska maktfördelningen i samhället. Visst har lina Thomsgård stort inflytande. och själklart ska hon lyftas fram för det. Men familjen Bonnier slår henne fortfarande på fingrarna i praktiken tror jag.

Den andra saken är PR-byråernas (och alla andra kommunikatörspositioner) roll. Det finns ett problem med att de som tjänar pengar på att berätta för oss hur vi ska bli duktigare på att kommunicera också är de som berättar vilka som gör det ”rätt”. Visst vore det överraskande om de utnämnde någon som gör helt tvärt om mot vad de lär ut. Alla som åker till Almedalen gör det för att påverka. Det blir konsulternas ankdamm. Roligt, spännande, givande, utvecklande. Men väldigt internt. Det är svårt att veta vem som är målgruppen.

Och det är målgruppen som är min tredje punkt. För listorna skapar en ny målgrupp för våra föreningars strategier och kommunikationsplaner. Vi vill bli årets påverkare och för att göra det måste vi…ja vadå? Räcker det med att vi pratar sex och samlevnad med alla ungdomar i Värmland dalarna och Jämtland? Räcker det med att vi har verksamhet för gömda flyktingar i hela region Skåne? Om vi gör en skolinformationsfolder om ekologisk mat? Kanske upptäcker föreningen att sexualupplysning i Värmland aldrig kommer kvala in någon på listorna. Däremot att lägga pengarna på en app? Kanske kan man göra en app med sexualupplysning istället. Kanske kan den spridas genom en listig twitterkampanj och finansieras genom funded by me? Och vad ska vi då i Värmland och göra? Då kan vi ju ha kontor i Stockholm istället. Och då träffar vi ju andra mediakonsulter istället för ungdomar i Värmland.

Jag raljerar. Jag är ironisk. Förlåt för det. Men jag är rädd att det som en gång sågs som bra verksamhet plötsligt blir tråkig och gammaldags därför att den inte platsar på listorna. Och det finns naturligtvis anledning att modernisera. Men inte för att bli inbjuden på Primes rosémingel.