Varför låter vi partierna hållas?

För ett antal år sedan jobbade jag som moderator eller lekledare för påverkanstorg inom västra götalandsregionen. Vi träffade närmare 3000 elever under 30 st hel eller halvdagar ute på skolor. Det var både komunpolitiker och region (landsting) politiker. Det var i mångt och mycket bra. Men något som slog mig och som fortfarande irriterar var att politikerna bara såg möjligheten att påverka eleverna, inte möjligheten att påverkas av dem. Det var, så vitt jag vet, bara en politiker som tog upp sitt visitkort ur väskan och sa ”så där har jag aldrig tänkt. Det där är ju något vi skulle kunna driva i regionen. Ring mig i veckan så kan vi prata mer om hur vi skulle kunna jobba vidare”. Kanske var det den enda bra idén som kom fram, kanske var det därför ingen annan politiker tog det tillfället? Men nej, jag tror inte att 3000 elever bara producerar en tillräckligt intressant tanke. Jag tror att det är systemet det är fel på

Jag har en situation till. I en mindre kommun hade jag ca 12 muttriga killar som gjorde en stor grej av de minsann inte skulle delta därför att politik är tråkigt och meningslös. Efter lite snack kom vi fram till att vad de ville var att ha en kickboxningsklubb i kommunen. Idag fanns det bara i Göteborg och då kan man ju inte träna på veckorna. Jag passade givetvis frågan direkt till kommunalrådet i förhoppningen om att de nu skulle kunna hitta något att prata om. Så här gick samtalet:

Här är några killar som skulle vilja starta en kickboxningsklubb i kommunen, är det något politiker kan hjälpa till med?

Det ligger ju inte på mitt bord, man får söka aktivitetsbidrag.

Ja, men skulle det kunna vara något ni skulle kunna vara med och driva, eller där du kanske har kunskaper kring föreningar som vore bra?

Nej det är inte mina uppgifter att hjälpa till att starta föreningar.

Bollen var hans. Han kunde ägnat tio minuter åt att prata föreningsliv och engagemang med dem. Han kunde ha bokat in en träff med dem och bjudit på bullar. Han kunde ha bett en handläggare ringa upp dem och se till att de får lite extra hjälp. Men han valde att låta bollen ligga orörd.

Om de fått sin klubb vet jag inte. Troligtvis dog deras engagemang fullkomligt den dagen. Det lilla som jag lyckats elda under mitt försök föll som en sten. Jag har tänkt mycket på den dagen. Varför tog han inte min boll. Varför inte, om inte av ren artighet, bara svara på deras frågor. Varför är formerna, strukturerna, titlarna och formalia viktigare är delaktigheten och inflytandet.

Partierna är idag de enda föreningar som får välja personer till parlamentariska uppdrag. Det får inte röda korset, fotbollsklubbarna eller Sveriges unga muslimer göra. Ett sätt att se det är att bara en liten del av föreningslivet fått sådana privilegier och att kanske borde det hänga mer på medlemsantal än på om man är ett parti eller inte. Då skulle partierna få det riktigt svårt. Då skulle de bli omsprungna med hästlängder och de skulle få kämpa mot konkurrenter i storleksordningen bygdegårdar, hembygdsföreningar och nystartade ungdomsföreningar. För de stora föreningarna har tiodubbelt i antal medlemmar. Kanske är det så att de faktiskt representerar folket i större utsträckning än partierna?

Nej jag tror inte att det vore en bra lösning. Men vi måste hitta något sätt att sätta eld i baken på partierna. Varför låter vi dem hållas? Varför är det ok att engagemang för samhällsfrågor med parlamentariska ambitioner får tvingas följa partiernas ramar och stelbenta tankesätt? Är det dags för föreningsvärlden att ta makten för den lilla delen som kallas partier? Ska vi hota med att ta deras mandat om de inte kan kanalisera engagemanget?