Huggsexa om de bruna rösterna

Jan björklund lanserade i måndags förslaget att skolkning ska synas på slutbetygen. Idag föreslår han att rektorer ska ha rätt att förbjuda heltäckande slöja i skolan. Beror dessa förslag på att det nyligen lanseras omfattande forskningsrapporter? Har utredningskommittéer kommit med slutbetänkande i frågorna? Knappast.

I frankrike förbjuder man heltäckande slöja på allmänna platser, i Schweiz förbjuder man minareter och böneutropare. Det är tydligt att björklund nu rider på denna främlingsfientliga våg som inte bygger på verkliga problem. Det är inte dagens burkor i skolorna som är problemet, det är principen. Det handlar inte om att lösa en situation i skolan som visat sig problematisk, det handlar om en markering mot muslimer, om att ”sätta gränser”, markera hegemoni och visa tänderna. Dessa markeringar riktar sig inte i första hand mot muslimer.

Om man vill införa begränsningar och inskränkningar för enskilda grupper i samhället finns mycket mer raffinerade metoder. Då inför man osynliga hinder, då gör man krångliga bidragsregler som bara ”råkar” missgynna vissa grupper. Då skapar man känslan av att makten egentligen är välvillig och att diskrimineringen egentligen bara är personliga misslyckanden och bristande kunskap från den diskriminerades sida.

Detta handlar om att blidka en föreställd massa. En tyst majoritet av främlingsfientliga, kontrollivrande, ideologilösa och misstänksamma väljare. Som vill bygga murar, hindra, begränsa, styra, kontrollera och straffa avvikelser från en norm. Men detta är inte en majoritet, det är ett fåtal. Men det är ett tankesätt/uttryckssätt som skapas och som reproduceras genom att förslagen får ett så stort utrymme. Genom bilden av det ”egentligen” rasistiska folket gör man rasismen mer accepterad och därmed skapas också förväntningar som blir självuppfyllande. Vi blir rasister därför att vi förväntas vara det.

Men det handlar också om att rädsla är en av våra starkaste drivkrafter. Kanske finns det någon som hotar oss, kanske blir vi förda bakom ljuset, kanske måste vi reagera innan det är för sent. Rädslans argumentation engagerar mycket mer än vardagspolitikens diskussioner. Är det inte cyniska ryssar, lömska asiater eller mordiska araber kanske det är en förtryckande religion i sig som är faran.

En röst på dansk folkeparti, på sverigedemokraterna, på lega nord eller på björklund är inte problemet i sig, det är ett tecken på hur stark tanken om den skrämmande olikheten är. När man vill tvinga andra att följa den norm man själv krampaktigt håller fast vid är det för att världen som man känner till håller på att falla sönder. Men verklighetens folk har i verkligheten olika verkligheter som alla är lika verkliga. Det finns inte en sanning som gäller för alla. Det är både det finaste och det mest skrämmande av allt. Det är, om inte annat, beklagligt att björklund väljer att skrämmas av olikhet snarare än att inspireras av den.