onsdag 10 mars 2010

När blev nudlar billigt?

Nu vet jag inte, för jag hänger inte med i trenderna, men för ett tag sedan var nudlar typisk studentmat. Inte i första hand för att det var gott utan för att det var billigt. Eller för att det, mycket kortsiktigt, upplevdes som billigt. Att få en portion nudlar och en portion buljong för fyra kronor är, för den som räknar lite, ett vansinnigt högt pris. En femkilos påse med pasta och en stor förpackning buljong är precis lika dåligt ur näringssynpunkt, men väldigt mycket billigare per portion

Kanske är det egentligen inte dyrare mat som behövs, utan mer kunskap om vad som är billigt egentligen. Varje universitet borde ha en obligatorisk introduktionskurs i att laga linser innan man får lära sig något annat. Man kan, utan att anstränga sig jättemycket, ha varierad, näringsrik, mångkulturell och spännande mat för ett par kronor om dagen. Jag tänker linssoppa, indiskt kryddad linssoppa, dal, dalbaht, linsbiffar, pastasåser, lasagne med linser. Det finns hur mycket som helst. Men tyvärr är kombinationen billig pasta, ketchup och färdiga köttbullar mycket vanligare i de mikroförsedda lunchrum jag suttit i (undantaget institutionen för globala studier, där var det bönor och råris och medtaget örtte i glastermos).

Men vi måste bli bättre på att rikta vår information och våra uppmaningar. Res mindre! Köp mindre! ät bättre! Tänk efter oftare! Ta mer ansvar! Jag har själv ägnat många år av frustration över sånna krav. För det gör mig lite ledsen att tänka att jag inte borde längta efter spännande prylar, att jag inte borde drömma om Sri-lanka eller Peru utan borde tänka Borås och Säffle istället. Men sen inser jag att den som skrev inte menade mig. Jag har, eftersom jag varit student, ganska automatiskt hållit ner mina flygresor till absolut minimum. Mina kläder är oftast två till fem år gamla därför att jag tänker praktiskt och är långt ifrån moderiktig. Jag har en mp3spelare, jag har en ärvd mobil, en ärvd bärbar dator och en stationär dator med en skärm som köptes 1998. Jag handlar redan nu väldigt klimatsmart jämfört med många andra, inte av miljöhänsyn, utan för att jag inte har råd.

Så det är inte matkostnaderna för ensamstående föräldrar i Angered som måste gå upp, många kan med lite tips sänka kostnaderna dramatiskt. Framförallt genom att inte köpa fem stycken kiloförpackningar med blandfärs för 100 kronor styck utan köpa bönor och linser för en tredjedel av priset och kanske köpa 100 gram ekologisk lammfärs istället. Det är inte ungas drömmar om att se världen som behöver hindras, det är dussinresor som görs av slentrian. För om planen är att bada i hotellets pool och dricka öl i hotellbaren behöver man knappast flyga, DET kan man göra i Borås också. Det är inte min dröm om en rolig stereo som är problematisk, utan snarare köpmönstret att man löser alla problem genom konsumtion. Och mat måste bli dyrare, men rätt mat, och man måste visa vad som faktiskt är billigt. Importerade färskvaror är bara billigt för att man slipper betala för konsekvenserna. Men säsongvaror kan vara nästan hur billigt som helst om vi låter bönderna få planera och våga lita på att vi köper deras varor. Och alla saker som vi vet är skadligt för miljön borde naturligtvis också vara jättedyrt, men där den ökade kostnaden läggs på miljövård och inte går i vinst. Det ligger något väldigt trevligt, lite naturromantiskt och poetiskt över tanken om att välja bland fina, värdefulla råvaror, som odlats med omtanke istället för lastbilar fulla med matliknande massproduktion som ingen älskar. Vi måste lära oss att älska maten, och låta den älska oss.

2 kommentarer:

  1. Dyrare mat – en klassfråga?

    Mat är i allra högsta grad en klassfråga.

    På mina föreläsningar om klimatmat möter jag ofta människor som t.ex. hävdar att ekologisk mat är en lyx för de rika, och med det argumentet förklarar att de själva inte har råd med ekologiskt. Intressant är att dessa personer vanligtvis hör till medelklassen. Jag känner både studenter, pensionärer och barnfamiljer som äter ekologiskt. Ja, jag känner till och med en ensamstående, studerande mamma som äter ekologiskt. Det speciella med henne är att hon har både intresse för och kunskap om mat. Hon vet att nudlar är dyrt och att linser är billigt – och hennes lille son äter som en kung. Hon är en förebild: för mig, för sin son och för sina studentkamrater.
    Klasskillnaderna i matvanor i huvudsak en kunskapsfråga. Jag bifogar ett recept på köttfärssås, där jag enligt dina tips Mattias har bytt ut en del av köttfärsen mot bönor istället. Billigare, nyttigare och klimatsmartare. Genom att ändra i receptet blir det möjligt att välja den dyrare ekologiska köttfärsen utan att portionskostnaden ökar.
    Kanske med undantag för den ensamstående föräldern och några till är vi svenskar rika. Och vi lägger en väldigt liten andel av vår hushållsbudget på mat - 2006 bara 18 % i genomsnitt. (Källa: Statistik från jordbruksverket, Statistikrapport 2009:2) Du var säkert en sparsam student Mattias, men handen på hjärtat: hur stor var öl- och festbudgeten i relation till matbudgeten? Och du hade ju trots allt råd med flygresor. Jag räknar inte en svensk student som fattig. Jag tror att om priset för att köttfärsen ska kunna kosta 39.90 kilot är att regnskogen skövlas för att ge plats åt sojabönsodlingar och att de brasilianska bönderna blir förgiftade av sina bekämpningsmedel så vill man inte, oavsett inkomstnivå bidra till det.

    Maja Söderberg
    www.klimatmat.se

    Klimatsmartare och billigare köttfärssås
    Till 4 personer

    Servera köttfärssåsen som du brukar, t.ex. till pasta.

    Förberedelser: Koka bönorna, eller använd bönor från frysen eller konserv.

    1 gul lök
    2 vitlöksklyftor
    1 msk rapsolja
    200 g nötfärs
    ½ msk koriander
    1 tsk spiskummin
    400 g (1 burk) skalade hela tomater
    ½ tärning kött- eller grönsaksbuljong
    3 dl kokta bruna bönor eller kidneybönor
    Ev. en skvätt vatten
    ca 2 msk torkad basilika
    ca 1 msk torkad timjan
    salt
    svartpeppar
    • Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjuka i lite olja. Höj värmen, tillsätt köttfärsen och bryn den tillsammans med koriander och spiskummin. Klipp sönder de hela tomaterna och häll över köttfärsen. Krossade tomater går också bra, men jag tycker att de hela är godare. Tillsätt buljongen. Mixa eller mosa hälften av bönorna och lägg i. Slå eventuellt i en skvätt vatten om du tycker att såsen blir för tjock. Krydda med basilika, timjan, salt och peppar. Låt puttra under lock i knappt 10 minuter och tillsätt sedan resten av bönorna, dessa ska vara hela. Låt puttra ytterligare några minuter.

    SvaraRadera
  2. receptet verkar fantastiskt. det ska in på vår tvåveckorsmatlista, som består till största delen av ekologiskt.

    nej jag håller med, självklart är det en prioriteringsfråga. men man måste också minnas att det är en lyx att kunna ha tid att prioritera.

    men ja, det är absolut, utan tvekan en klassfråga. för idag handlar klass väldigt lite om ekonomiskt kapital och väldigt mycket om socialt och kulturellt kapital. att tänka på mat som något spännande, utmanande, kreativt roligt och ansvarsfullt kommer inte som en självklarhet för alla. för många är det ett tvång, en kvinnofälla, en börda, ett nödvändigt ont eller något som bara måste fixas. att bryta sådana mönster är väldigt svårt. jag tror också att det är att göra det lätt för sig att säga att alla har råd om de bara lägger manken till. givetvis är den svenska studenten inte fattig globalt sett. och givetvis finns det kostnader som inte är nödvändiga. men vem är det som avgör vad som är nödvändigt? man hamnar väldigt lätt i ett renlevnadsmoraliserande, där onyttiga saker ska anses omoraliskt. men på samma sätt kan man ju mena att varierande smak är en lyx man inte kan unna sig, en näringsrik gröt tre gånger om dagen som räcker för att för att fylla det fysiska behovet får duga. behöver man ha kläder i olika färger. kanske ska man ha en särk som passar för både arbete och fritid, som går fort att tvätta och som håller länge. var går gränsen och vem får bestämma. jag tycker ibland att miljörörelsen i stort har en tendens att fördöma andras omkostnader som onödiga men inte se de egna kostnaderna på samma sätt. naturligtvis är det för väldigt många ren bullshit att man inte har råd. men jag tror att det är farligt att dra alla över en kam.

    det är också en klassfråga i det att arbete och kapital fortfarande står i dialektiskt förhållande till varandra. en höjning av priserna ger inte automatiskt högre kvalitet eller bättre levnadsförhållanden, det kan lika gärna betyda ökade vinster för kapitalet. det är inte heller nödvändigtvis så att det är konsumentens pris som behöver höjas utan kapitalistens vinst som behöver sänkas eller tas bort. matbranchen går inte på knäna. många tjänar stora pengar på att sälja matvaror. samtidigt som vi kräver högre priser på mat, måste vi också ställa krav på vart pengarna går idag. vad tjänar aktieinnehavare på en ökad försäljning av ekologiskt i butikerna. vilka ägare är det som sitter på de stora pengarna.

    jag tror mer på att uppmana till reflektion, till eftertanke och till engagemang än på fördömanden och pekpinnar. jag tror på att visa på alternativ snarare än att ge dåligt samvete. jag tror att man ska vara försiktig med att avgöra om andras prioriteringar är rätt eller fel. men jag tror att en annan värld är möjlig. att världen kommer att förändras.

    SvaraRadera