När blev nudlar billigt?

Nu vet jag inte, för jag hänger inte med i trenderna, men för ett tag sedan var nudlar typisk studentmat. Inte i första hand för att det var gott utan för att det var billigt. Eller för att det, mycket kortsiktigt, upplevdes som billigt. Att få en portion nudlar och en portion buljong för fyra kronor är, för den som räknar lite, ett vansinnigt högt pris. En femkilos påse med pasta och en stor förpackning buljong är precis lika dåligt ur näringssynpunkt, men väldigt mycket billigare per portion

Kanske är det egentligen inte dyrare mat som behövs, utan mer kunskap om vad som är billigt egentligen. Varje universitet borde ha en obligatorisk introduktionskurs i att laga linser innan man får lära sig något annat. Man kan, utan att anstränga sig jättemycket, ha varierad, näringsrik, mångkulturell och spännande mat för ett par kronor om dagen. Jag tänker linssoppa, indiskt kryddad linssoppa, dal, dalbaht, linsbiffar, pastasåser, lasagne med linser. Det finns hur mycket som helst. Men tyvärr är kombinationen billig pasta, ketchup och färdiga köttbullar mycket vanligare i de mikroförsedda lunchrum jag suttit i (undantaget institutionen för globala studier, där var det bönor och råris och medtaget örtte i glastermos).

Men vi måste bli bättre på att rikta vår information och våra uppmaningar. Res mindre! Köp mindre! ät bättre! Tänk efter oftare! Ta mer ansvar! Jag har själv ägnat många år av frustration över sånna krav. För det gör mig lite ledsen att tänka att jag inte borde längta efter spännande prylar, att jag inte borde drömma om Sri-lanka eller Peru utan borde tänka Borås och Säffle istället. Men sen inser jag att den som skrev inte menade mig. Jag har, eftersom jag varit student, ganska automatiskt hållit ner mina flygresor till absolut minimum. Mina kläder är oftast två till fem år gamla därför att jag tänker praktiskt och är långt ifrån moderiktig. Jag har en mp3spelare, jag har en ärvd mobil, en ärvd bärbar dator och en stationär dator med en skärm som köptes 1998. Jag handlar redan nu väldigt klimatsmart jämfört med många andra, inte av miljöhänsyn, utan för att jag inte har råd.

Så det är inte matkostnaderna för ensamstående föräldrar i Angered som måste gå upp, många kan med lite tips sänka kostnaderna dramatiskt. Framförallt genom att inte köpa fem stycken kiloförpackningar med blandfärs för 100 kronor styck utan köpa bönor och linser för en tredjedel av priset och kanske köpa 100 gram ekologisk lammfärs istället. Det är inte ungas drömmar om att se världen som behöver hindras, det är dussinresor som görs av slentrian. För om planen är att bada i hotellets pool och dricka öl i hotellbaren behöver man knappast flyga, DET kan man göra i Borås också. Det är inte min dröm om en rolig stereo som är problematisk, utan snarare köpmönstret att man löser alla problem genom konsumtion. Och mat måste bli dyrare, men rätt mat, och man måste visa vad som faktiskt är billigt. Importerade färskvaror är bara billigt för att man slipper betala för konsekvenserna. Men säsongvaror kan vara nästan hur billigt som helst om vi låter bönderna få planera och våga lita på att vi köper deras varor. Och alla saker som vi vet är skadligt för miljön borde naturligtvis också vara jättedyrt, men där den ökade kostnaden läggs på miljövård och inte går i vinst. Det ligger något väldigt trevligt, lite naturromantiskt och poetiskt över tanken om att välja bland fina, värdefulla råvaror, som odlats med omtanke istället för lastbilar fulla med matliknande massproduktion som ingen älskar. Vi måste lära oss att älska maten, och låta den älska oss.