Hägglunds bästa och mest avslöjande tal hittills?

Hägglund avslutar partiledardebatten. Istället för att prata om budget och skattepolitik pratar han om värdegrund. Att ett samhälle utan etik och värdegrund aldrig kan bli ett bra samhälle att leva i. Att lagar och regler aldrig kan ersätta en moralisk kompass som beskriver rätt och fel. Att det är i våra handlingar mot varandra som den verkliga förändringspotentialen finns.

Jag sitter och känner att jag för första gången imponeras av Hägglund. Han har en bra avvägning. Han nämner den kristna värdegrunden men gör det så som skollagen är utformad. ”De värden som i vår del av världen förvaltas av det kristna arvet”. För jag tror att han har rätt. Alldeles för lite pratar vi om värden, om förståelse, tillit, respekt, tolerans, oegennytta, syskonskap. Det är märkligt att han företräder den regering som i mina ögon representerar motsatsen till dessa och som tog bort livskunskapsämnet från läroplanerna.

Och sedan pratar han om civilsamhället. Om att samhällets skyddsnät ska komplettera de insatser som medborgarna gör genom föreningar och andra initiativ. Detta vill han fortsätta stödja, bland annat genom avdragsrätt för vissa gåvor till ideella organisationer.

Halva jag är nöjd. Det är genom ett ökat stöd till föreningsliv vi har möjlighet att fånga upp fler. Möta fler behov. Hitta fler lösningar. Skapa nya samarbetsformer som leder till nya varianter av stöd och engagemang. Andra halvan ser nedrustning av välfärden till förmån för individuella initiativ, kooperativ och privata företag. Hur ska man navigera i den balansgången? Ska man som vänsterpartiet säga blankt nej och se alla uttalanden i den riktningen som dolda nerläggningshot för vårdcentraler, skolor och sjukhus? Ska man omfamna den med hull och hår och hoppas att det blir bättre än vad det är nu? Ska man försöka hitta en alternativ väg emellan dem och hur skulle den i så fall se ut?

En generell välfärd gynnar alltid kvinnor generellt. Det sa Ohly och jag tror att han har rätt i det. Det är det generella stödet, som alla har rätt till som höjer och behåller jämställdheten och som minskar klassklyftorna. Samtidigt behöver det generella utmanas. Det generella styrs av reglementen som ofta missar enskilda problem eller enskilda människors behov. Det behövs skolor som tillåts prova nya metoder och testa nya vägar. Det behövs vårdinrättningar som ser patienterna som människor snarare än diarienummer. Det behövs utrymme för att starta föreningar i bostadsområdet för att göra det ingen tänkt på att göra. Men hur gör man det utan att öppna dörren för stora nedskärningar? För om föreningen läggs ner finns inte verksamheten kvar. Och om det inte finns någon i området som vill starta den spännande och kreativa skolan kanske det bara finns en gammal skola utan några resurser att välja. Hur bygger vi strukturer som öppnar för det bra utan att tappa det som är bra idag. Ska man demonstrera för eller mot Hägglund?